Metsä Group D en nya torvmarksanvisningen beto- nar åtgärder, med vilka vattennivån och utsläppen kan hållas i schack. En välväxande skog tar hand om resten. Hur ska man göra på olika skogsmarker? Vi frågade råd av experter i branschen, av Metsä Groups skogsvårdschef Teppo Oijala och chef för hållbar utveckling Janne Soimasuo . Inemot en fjärdedel av all skog i Finland växer på torvmarker som har dikats för flera årtionden sedan. Inom den siffran ryms såväl bördiga, gran- bevuxna torvmoar som mycket karga områden ur virkesproduktionssynpunkt. Iståndsättning och underhåll av diken har tra- ditionellt varit en skogsvårdsåtgärd, oberoende av skogstyp. Ny forskning visar dock att iståndsätt- ning av diken kan öka fosforutsläppen under flera årtionden framöver. Ur trädbeståndets synpunkt räcker det på torvmarker att hålla vattnet på 30–40 centimeters djup, eftersom rätterna i huvudsak finns grundare än detta. En rensning av dikena på alltför stort djup sänker vattennivån onödigt djupt, varvid ris- kerna för utsläpp ökar. Underväxt och naturliga plantor till hjälp Hur ska man då gå till väga på till exempel bör- diga torvmarker, där det ofta finns gran- eller björkdominerad skog? I sådan mångfaldig skogs- natur finns det en riklig underväxt och där trivs också många gräsväxter. Trädbeståndet växer i regel snabbt på sådan mark. Förnyelseavverkning som efterföljs av en dik- ning är numera inte det enda skogsvårdsalternativet. ”På dylika områden kan man ersätta förny- elseavverkningen med en höggallring, där man plockar bort de grövsta träden och utnyttjar en växande underväxt så långt det är möjligt. På det här sättet förlänger man skogens omloppstid”, handleder Teppo Oijala. ”Samtidigt hålls också näringsutsläppen via dikena i schack.” På bördiga torvmarker kan man också utnyttja glasbjörk som uppkommer naturligt. Den avdun- star vatten effektivt och under björken utvecklas det ofta granplantor. Denna naturliga plantsätt- ning kan stimulera genom gödsling med aska. Tallmyrar kan krya på sig efter gödsling Kargare myrar är i regel dikade tallmyrar, där det också finns mindre undervegetation. På sådana marker är trädbeståndets tillväxt ofta dålig, även om torven innehåller mycket kväve. Utöver kväve behöver träden fosfor och kalium för att växa och dem kan man tillföra genom att gödsla med aska. ”Gödslingen stimulerar skogens tillväxt. Skog som mår bra och växer bra avdunstar mera vatten och håller på det sättet markens vattennivå lägre. Då man kan undvika en rensning av dikena, kommer inga näringsämnen i vattendragen”, säger Janne Soimasuo.
så småningom återgå till sitt naturliga tillstånd. Man kan försnabba processen genom att helt eller delvis avlägsna grovt gagnvirke. ”Alldeles särskilt kan man överväga återstäl- lande om området gränsar till motsvarande områ- den i naturtillstånd. På det sättet kan man skapa större och mera sammanhängande naturhelheter”, förklarar Soimasuo. Tilläggsuppgifter finns till exempel i jord- och skogsbruksministeriets program Metson- polku www.metsonpolku.fi och miljöministeriets Helmi-program www.ym.fi/helmi. Nedsänkt virke minskar näringsbelastningen Tidigare ingick rensning av diken i regelbunden skogsvård. Enligt nuvarande kunskap kan det ”Gödslingen stimulerar skogens tillväxt. Skog som mår bra och växer bra avdunstar mera vatten och håller på det sättet markens vattennivå lägre. Då man kan undvika en rensning av dikena, kommer inga näringsämnen i vattendragen”, säger Metsä Groups chef för hållbar utveckling Janne Soimasuo.
dock vara en onödig åtgärd, som leder till mera skada än nytta. ”Det lönar sig också att ta lärdom av tidigare åtgärder. Om skogen inte har kryat på sig efter tidigare dikningar, så kommer den knappast att börja växa nästa gång heller”, betonar Oijala. Dikningen har sin givna plats trots nya anvis- ningar, särskilt efter förnyelseavverkningar. Lämpligt djup på diket är 60–80 centimeter. Då man dikar eller rensar diken, lönar det sig att samtidigt tänka på olika sätt att minska på näringsutsläppen via dikena. Till exempel Finlands miljöcentrals och Metsä Groups forskningsprojekt har visat, att trädstam- mar som lämnas under vatten minskar på vatt- nets strömningshastighet och fungerar samtidigt Metsä Groups skogsvårdschef Teppo Oijala säger, att det lönar sig också att ta lärdom av tidigare åtgärder. ”Om sko- gen inte har kryat på sig efter tidigare dikningar, så kommer den knappast att börja växa nästa gång heller.”
Dikade torvmarker kan också lämnas i naturtillstånd
På karga dikningsområden kan man också över- väga att i godo lämna området i naturtillstånd. I praktiken kan man låta skogen försumpas och
2 | skogsextra
Powered by FlippingBook