Skogsextra 4 - 2024

4/24

METSÄ GROUPS SKOGSEXTRA

Schablonmässighet lämpar sig inte för torvmarksskogar

Det finns inte ett absolut rätt sätt att behandla torvmarksskogar, påminner

C irka 4,8 miljoner hektar, dvs. unge- fär hälften av Finlands ursprungliga torvmarksareal har dikats för skogs- brukets ändaamål. Dikningen har förbättrat skogens tillväxt på ett bety- dande sätt, men den har också lett till miljöutmaningar, så som eutrofiering av vatten- drag, koldioxidutsläpp och försämrad biodiversitet. En miljon hektar dikad torvmarksskog kommer att uppnå förnyelsemognad inom tio år. Hur ska man bedriva skogsbruk på dessa områden så, att påverkan på vattendrag, miljö och naturens mång- fald beaktas? Professor i skoglig torvmarksvetenskap Anna- mari Laurén anser att man måste börja med att godta att det inte finns ett enkelt svar på frågan. ”Det finns inte ett recept för behandling av tor- vmarksskogar som skulle lämpa sig för alla situa- tioner och man ska inte eftersträva schablonmässig behandling, eftersom det gör det svårare att hitta vettiga lösningar.” ENLIGT LAURÉN är torvmarksskogarna ett mång- fasetterat system, där hela ekosystemets funk- tion påverkas om man ändrar en del. Justering av grundvattennivån påverkar till exempel frigöran- det av näringsämnen och näringsämnesbelast- ningen, trädbeståndets tillväxt, produktionen av förna och jordmånens kollager. Det är väsentligt att förstå detta nätverk av kopp- lingar och återkopplingar då man löser frågor i anknytning till behandling av torvmarksskogar. ”Detta är raketvetenskap. Alla som är aktiva inom torvmarksskogar måste förbättra sin sakkunskap.” Torvmarksskogarna producerar flera nyttor för oss människor, så kallade ekosystemtjänster. Bland dessa ekosystemtjänster finns utöver virkesproduk- tion också till exempel kolbindning, förmågan att rena vatten eller varför inte bär. Man kan inte samtidigt maximera alla ekosystem- tjänster då man behandlar torvmarksskogar. Däre- mot finns det ett antal godtagbara kompromisser. ”Skogsägaren bestämmer, vilka tjänster är vik- tig för hen och sakkunniga hjälper till med att styra åtgärderna så, att man kan nå uppställda mål.” Reglering av dräneringen har även framledes sin viktiga betydelse för trädens tillväxt, men enligt den senaste forskningen har träden nytta av en högre grundvattennivå än man tidigare har trott. Detta beror på att torvmarksskogar som har förändrats till professor i skoglig torvmarksvetenskap vid Helsingfors universitet Annamari Laurén. Iståndsättningsdikning, förnyelseavverkning och skogsodling är godtagbara åtgärder även i framtiden. TEXT MARIA LATOKARTANO FOTO JUSSI HELTTUNEN

Det finns inte en universell lösning för behandling av torvmarksskogar, så det är inte skäl att eftersträva schablonmässighet, säger Annamari Laurén.

torvmoar i flera avseenden är olika ekosystem än de torvmarker som dikades för 50 år sedan. ”Dikningarna gjorde att grundvattennivån sjönk rätt så lågt och näringsämnena kom i omlopp. Under årens lopp har det bildats momarkshumus på mar- kytan och den beter sig annorlunda än orörd tor- vmark. På de nuvarande torvmoarna kan grund- vattennivån vara avsevärt högre än vi har vant oss vid, så att det fortfarande finns tillräckligt luft och näringsämnen för rötterna.” Numera strävar man ofta vid behandling av torv- marksskogar till att hålla grundvattennivån så kon- stant som möjligt vid cirka 30–40 centimeter. Enligt Laurén är det svårt att uppnå detta mål. ”Man kan inte kontrollera grundvattennivån och hålla den på en viss nivå, eftersom den beror på reg- nen.” Enligt Laurén är dikning även framledes ett effektivt sätt att reglera grundvattennivån och hon ser det inte som sannolikt att man kunde bedriva skogsbruk på torvmarker helt utan dikning. Dik- ningens intensitet kommer däremot att minska. ”Vårt humida klimat finns fortfarande kvar, dvs. nederbörden är större än avdunstningen. Diken behövs fortfarande för smältvattnen, men dikena måste inte vara i paradskick och det finns inte alltid behov av iståndsättning.” Vid behov ska man också kunna höja grundvat- tennivån, till exempel genom att låta dikena växa igen eller genom att täppa till en del av dem. 2014 ISTÅNDSÄTTNINGSDIKADES 70 000 hek- tar torvmarksskog, men 2023 var arealen endast 7 000 hektar. Minskningen av areal har automatiskt lett till en minskning av vattendragsbelastningen. Belastningen kan ytterligare minskas genom fung- erande vattenskyddsåtgärder, till exempel genom leda dräneringsvattnen till ytavrinningsfält. Koldioxidutsläppen minskar då man låter grund- vattennivån stiga högre än för närvarande. Då dikena får växa mossa, slutar de att vara metankällor. ”Genom en rätt avvägd vattenhushållning kan man nå en win-win-situation, där trädbeståndets tillväxt tryggas samtidigt som näringsämnesbelast- ningen av vattendrag och utsläppen av växthusgaser minskar.”

Under de senaste åren har kontinuitetsskogsbru- ket kraftigt lyfts fram vid behandling av torvmarks- skogar. Det innebär att skogarna behandlas genom plockhuggning eller luckhuggning med cirka 15–20 års intervaller. Metoden motiveras med miljönytta, eftersom det kvarställda beståndets avdunstning är tillräcklig för att hålla grundvattennivån på en lämplig nivå så att iståndsättningsdikning inte är nödvändigt. Markberedning behövs inte heller då metoden grundar sig på uppkomsten av naturliga plantor. Laurén anser att kontinuitetsskogsbruk är bra på lämpliga objekt, men metoden borde inte tillämpas i alla situationer. ”Kontinuitetsskogsbruk lämpar sig till exempel på grandominerad örttorvmo som redan växer i flera skikt. Metoden lämpar sig inte för tallbestånd, efter- som den ljusälskande tallen inte förnyar sig i skug- gan av den äldre generationens träd. Ur miljösyn- punkt ser jag ingen större fördel med kontinuitets- skogsbruk jämfört med jämnåriga bestånd, utan jag skulle hålla kontinuitetsskogsbruket på samma linje med andra behandlingar.” Förnyelseavverkning med efterföljande skogso- dling är enligt Laurén nödvändiga och godtagbara åtgärder också i framtiden. ”Vi har nyligen observerat att odlade granbe- stånd växer avsevärt bättre än nuvarande modeller antar. Det är också skäl att beakta att nuvarande tor- vmoar inte förnyas på naturlig väg lika effektivt som nyligen dikade torvmarker.” Torvmoar är ett nytt ekosystem och de skogar som nu når förnyelsemognad är den första genera- tionen av träd i detta nya ekosystem. Hur utveck- las de under kommande 50 år och hur ska följande trädgeneration behandlas? Laurén är intresserad av dessa frågor. ”Torvmoarna är ett ekosystem i kontinuerlig för- ändring och det är viktigt att vi håller oss uppdate- rade för att bättre förstå deras funktion. De är käns- liga miljöer, men det får inte förhindra oss från att aktivt söka lösningar. ”