Skogsextra 4 - 2024

4/24

METSÄ GROUPS SKOGSEXTRA

Solexponerade sluttningar har nytta av naturvård Torra, karga och öppna solexponerade

S olexponerade sluttningar är öppna, varma och torra växtplatser som förekommer i åsarnas eller dynernas branta sluttningar som vetter mot syd eller väst. De solexponerade sluttning- arnas trädbestånd är i naturtillstånd glest och talldominerat, humusskiktet är tunt och trasigt. Jordmånen består av genomsläpplig sand eller grus. De solexponerade sluttningarna är viktiga för mångfalden, eftersom cirka 12 procent av de hotade skogsarterna förekommer i dem. Hundratals kärl- växter och insekter har anpassat sig till de solexpo- nerade sluttningarnas torra, varma och näringsfat- tiga förhållanden. Typiska arter är till exempel katt- fot eller backtimjan. Det finns endast några tusen hektar representa- tiva solexponerade sluttningar kvar. ”De solexponerade sluttningarna har gått bakåt till exempel på grund av att naturliga störningar, så som skogsbränder har minskat. De solexponerade sluttningarna har också blivit trädbevuxna och eut- rofierade och deras förna har blivit tjockare. Arterna har blivit hotade”, berättar Metsä Groups chef för hållbar utveckling Silja Pitkänen-Arte . Den träförädlande industrin har identifierat de solexponerade miljöernas betydelse för naturens mångfald. För Metsä Group är de en del av princi- perna för förnyande skogsbruk. Bolaget rekommen- derar naturvårdsorienterad behandling av potenti- ella objekt och frivilligt skydd av de bästa objekten för sina ägarmedlemmar. ÅSARNA OCH DERAS solexponerade sluttningar uppstod då inlandsisen smälte och smältvattnen transporterade sand och grus. De förekommer i hela landet i åsarnas kantzoner och i dynskogar. Dyner är åsformationer av sand, vilka också upp- stod då inlandsisen smälte och vinden förde och avlagrade lös sand. Utöver de egentliga solexponerade sluttningarna kan arterna finna ersättande livsmiljöer. De ersät- tande miljöerna är miljöer skapade av människan, vars förhållanden påminner om solexponerade sluttningar. Sådana miljöer finns till exempel längs skogsvägar, på banvallar, lagerplatser, sand- och grustäkter samt försvarsmaktens skjutområden. Behandlingen av solexponerade sluttningar regleras av lagens och certifieringens krav och man kan få stöd för skydd av dem till exempel via TEXT MARIA LATOKARTANO FOTO MIKA ANKKURI sluttningar har försämrats och deras arter är hotade. Man kan förbättra de solexponerade sluttningarnas tillstånd genom att kombinera skogsbruk och naturvård på ett ändamålsenligt sätt.

Ibland är de solexponerade sluttningarna branta, vilket försvårar maskinarbetet.

Metso- och Helmi-programmen. Det är också möjligt att få stöd via Metka för återställnings- och istånd- sättningsarbeten då det är fråga om en miljö av stor betydelse för mångfalden. Målsättningen vid naturvård i solexponerade miljöer är att öka värmen och solexponeringen. Sam- tidigt utvecklas objektet mot mindre näringsämnen och talldominans. Solexponerade sluttningar lämpar sig för hygges- bränning. En del av de solexponerade sluttningarna befinner sig på grundvattenområde, varvid använd- ningen av eld förutsätter tillstånd av NTM-centra- len. Det lönar sig att rikta naturvårdsåtgärderna till sådana objekt, där det förekommer arter som är beroende av solexponering eller objekt där det är sannolikt att karaktärsdragen för solexponerade miljöer återhämtar sig eller förbättras så att arterna återvänder. ”Ju kargare, öppnare och tunnare förna, desto bättre är förutsättningarna för att naturvården ska lyckas. Utgångsläget är svagt om objektet ser ut som vanlig moskog.” Genom att kombinera rätt praxis av skogsbruk och naturvård kan man samtidigt främja de solex- ponerade sluttningarnas ekonomiska och ekologiska värden. PÅ SOLEXPONERADE SLUTTNINGAR rekommen- deras kraftig plantskogsvård som gynnar tall. Gall- ringarna utförs också kraftiga och målsättningen är att skapa luckor, särskilt där det förekommer arter som är beroende av solexponering. Gamla, grova lövträd lämnas kvar med undantag för asp. ”Även om asp i övrigt är ett viktigt trädslag för mångfalden, rekommenderas asp undantagsvis inte på solexponerade sluttningar eftersom avsikten är

att förhindra uppkomsten av förna och eutrofiering. Asparna ringbarkas för att förhindra uppkomsten av rotskott.” Alla stående och liggande döda träd lämnas kvar. Lövträd kan kapas på 2–5 meters höjd för att skapa konstgjorda högstubbar. Topparna lämnas kvar i fält, tvärs över sluttningen för att förhindra eventu- ell erosion i branta partier. Förnyelse förverkligas genom luck-, plock-, fröträds- eller kalavverkning. Avverkningarna utförs i mån av möjlighet under sommaren för att marky- tan ska söndras och mineraljorden blottas. ”Avverkningarna skapar öppenhet för de solex- ponerade arterna. Trädbeståndet avlägsnas särskilt i de nedre delarna av sluttningarna, medan träd kan lämnas kvar högre upp, där de inte längre skapar skuggor på sluttningen.” SOLEXPONERADE SLUTTNINGAR kan vara relativt branta, vilket försvårar maskinarbete. Efter avverk- ningen är det viktigt att se till att gräs och örter inte sprider sig eller att uppslag av trädplantor inte kom- mer åt att kväva arter som är beroende av solexpo- nerade miljöer. Metsä Group har med utnyttjande av platsdata rett ut var ägarmedlemmarna eventuellt har solex- ponerade sluttningar som lämpar sig för naturvård och bolaget kommer att kontakta dessa ägarmed- lemmar. ”Det skulle behövas flera solexponerade slutt- ningar och dessa objekt är sådana, där naturen kan behöva lite hjälp av människan. I solexponerade sluttningar finns det goda förutsättningar att kom- binera skogsbruk och naturvård. Det är dock bero- ende av skogsägarens målsättningar hur hårt man satsar på naturvård”, säger Pitkänen-Arte.