Skogsextra 3 - 2024

3/24

METSÄ GROUPS SKOGSEXTRA

Granplantering kräver noggrannhet i ett klimat som förändras Granen kommer sannolikt att bevara sin ställning som det viktigaste skogsbruksträdslaget även framledes, men plantering av gran borde undvikas på torra växtplatser.

En typisk grupp av vindfällen intill en hyggesöppning i Tuupovaara i Joensuu 2020. Granbarkborren invaderade de vindfällda stammarna, men skadan spred sin inte till de stående träden.

TEXT ANTTI KIVIMÄKI FOTO MARKUS MELIN

G ranen är vårt viktigaste trädslag av goda orsaker. På lång sikt har granen gett de största rotprisintäkterna i jämförelse med andra trädslag, tid- vis betydligt större. ”En förädlad granplanta är en topprodukt. Om den nu inte planteras upp och ner, växer den våld- samt. Granens omloppstid är i söder kortare än tal- lens. Älgen förorsakar inte betydande skada på gran och därför är granen särskilt populär i söder, men tydligen även på andra håll för säkerhets skull”, berättar Naturresursinstitutet Lukes forskningschef Markus Melin . Riksskogstaxeringen visar att redan mera än hälften av plantbestånden söder om Uleåborg är grandominerade. Under de senaste årtionden har granen vunnit i popularitet på tallens bekostnad. På kargare boniteter än lingontyp (VT–) finns över 200 000 hektar mindre tallplantbestånd än på 1990-talet. Samtidigt har granplantbestånden ökat på dessa boniteter. På grund av klimatförändringen vill Melin ändå minska på den allra största granivern. ”Även om vi kunde få stopp på utsläppen nu, kommer klimatet att bli varmare ännu under flera årtionden. Granen når slutavverkningsmognad på 50–60 år, men på riskobjekt kan skador slå till redan innan det. Det lönar sig alltså inte att plantera gran över allt med tanke på att älgen inte ska äta upp bestånden, då granbarkborren kan förstöra gra- narna i 30–40-årsåldern.” I PRINCIP drar alla trädslag nytta av klimatföränd- ringen, eftersom växtperioden blir längre – detta dock endast om uppvärmningen är måttlig och inte innebär långa perioder av hetta och torka. På odikade moar har tillväxten i genomsnitt ökat under de senaste 50 åren till följd av klimatföränd- ringen. Medaljens baksida stavas torka. Granen med sitt ytliga rotsystem lider mera än tall och björk. ”Särskilt på sådana växtplatser, där granen inte hör hemma”, påpekar Melin. För att motarbeta torkan måste träden dämpa avdunstningen genom att stänga barrens klyvöpp- ningar. Då klyvöppningarna blir mindre, försvagas upptagningen av koldioxid från atmosfären, varvid assimileringen försvagas. Detta minskar på trädens ämnesomsättning och tillväxt. Torkan utsätter också granen för granbark- borrens angrepp och för topparnas del även

INFO Blandskog gynnas

METSÄ GROUP REKOMMENDERAR odling av blandbestånd. Bolaget lämnar kvar flera trädslag vid plantskogsvård och gallringar. Metsä Group har ställt som mål att granen aldrig är det enda trädslaget efter plantskogsvård.

sextandad barkborre. Vi talar om stress på grund av torka, vilken försvagar trädens försvar. I praktiken ger samverkan av torka och skadein- sekter sig uttryck i produktionen av kåda. Då torkan blir långvarig, minskar vätskorna. Då blir trädens ämnesomsättning mindre och produktionen av kåda minskar också. Om assimilationen blir lång- sammare, har granen inte kraft att producera socker och andra komplexa molekyler i kådan. ”Kådan ger skydd mot skadeinsekter, särskilt barkborrar. Kådan tar sig ut genom de kanaler som barkborrarna gör i barken och skjuter ut barkbor- rarna eller får dem att klibba fast. Kådan innehåller också biologiska bekämpningsmedel, men effekten av den mekaniska sköljningen och klibbigheten är störst”, förklarar Melin. DET YTLIGA ROTSYSTEMET gör att granen är käns- lig för stormskador. Då vintrarna förr var kallare, förankrade tjälen granen vid marken under vinter- stormarna. På grund av klimatförändringen är den tjälfria tiden längre, varvid granarna lättare välter i den lösa jorden. ”Det här leder till följdverkningar. Då det väl- ter flera granar under vintern, utgör de ett utmärkt underlag för barkborrar från början av våren. Då kli- matförändringen gör att en allt större del av avverk- ningarna måste utföras på tjälfri mark, leder det till större risk för rotskador vid avverkning och driv- ning.” Rottickan gynnas också av den längre växtperio- den. I värmen sprider sig dess mycel effektivare och dess sporer finns längre perioder i luften. Torkan tuktar däremot rotticka på motsvarande sätt som den påverkar granen. KLIMATFÖRÄNDRINGENS EFFEKTER på snöskador är platsberoende och till en del motsägelsefulla. I södra Finland minskar snöskadorna, då regnen under vintern allt mera faller som vatten.

I östra Finland och södra Lappland kan det gå tvärt om. De mildare vintrarna leder till mera regn och regnet faller i huvudsak som snö. Då klimatet blir varmare, kan temperaturerna ofta såga kring nollstrecket. Snön faller som tung och blöt blidsnö som kan frysa fast i trädens grenar. I Finland är granen dock anpassad till snöns belastning. ”Granen har hängande grenar. Särskilt i norr har granen smala toppar och deras grenar pekar brant nedåt. Snöskadorna är störst i tallbestånd som har växt alltför tätt och bildat störskog. Då man gallrar ett sådant bestånd, breder grenverket ut sig och den klena stammen klarar inte av snöns vikt.” I SVERIGE OCH CENTRALEUROPA har klimatför- ändringen redan skapat enorma skador i granbe- stånd, då torka och stormar har utsatt bestånden för barkborrarnas angrepp. Enligt Melin beror detta inte i huvudsak på granen i sig, utan på det faktum att man har planterat gran på ställen, där den inte naturligt hör hemma, samtidigt som värmen har gynnat skadegörarna. Torra växtplatser borde beskogas med tall. Tallen har anpassat sig till torkan och dess rötter tar upp vatten på stort djup. Växtplatser vars mark är genomsläpplig för vat- ten utsätter granen för torka, till exempel kargare