3/24
METSÄ GROUPS SKOGSEXTRA
PLOCKHUGGNING LÄMPAR SIG FÖR TORVMARKER Skogsexpert Tuomas Hookana planerade en plockhuggning i Jorma Pietikäinens skog med sikte på kontinuitetsskogsbruk. På torvmarker är plockhuggning ofta ett lönsamt alternativ för miljö, vattendrag och ekonomi. TEXT MARIA LATOKARTANO FOTO NINA SUSI
S kogen gallrades senast för cirka 20 år sedan. På de bör- diga platserna växte både gran och björk och på de kar- gare ställena på kullarna var tallen dominerande. Jorma Pietikäinen från Torneå hade blivit skogsägare några år tidigare då dödsboet efter hans mamma skiftades och skogsegendomen delades mellan Pietikäinen och hans syskon. Pietikäinen gick till skogs med Metsä Groups skogsexpert Tuomas Hookana för att kartlägga avverkningsbehoven i hans skog. Hookana skissade upp en avverkningsplan för Pietikäinen. På ett cirka 12 hektar stort, grando- minerat område skulle det utföras en avverkning i skärmställning med sikte på naturlig förnyelse. Cirka 100–300 skyddsträd skulle kvarställas per hektar för att skydda det plantbestånd som växt upp under dem. Ett drygt tre hektar stort tallbe- stånd skulle avverkas i fröträdsställning, där 50-100 härskande stammar av god kvalitet skulle lämnas kvar per hektar som fröträd. Ett annat drygt tre hektar stort objekt med gran-björkskog skulle behandlas med gallring enligt plockhuggningskaraktär. Plockhuggning är en metod inom kontinuitets- skogsbruk och den tar sikte på naturlig förnyelse av skogen. Man hugger med rejäl hand bort av de största träden, vilket ger utrymme för livskraftiga mindre träd och nya plantor. En del stora träd av god kvalitet lämnas kvar för att producera frön i skogen. I de lägre kronskik- ten avlägsnas träd av dålig kvalitet och alltför täta bestånd gallras. Metoden lämpar sig väl i gran- och talldomine- rade bestånd i norra Finland och Pietikäinens skog är just det. Pietikäinen gillade förslaget och virkesaffären ställdes upp under vårvintern 2023. De första skif- tena avverkades i september samma år och resten kring påsk 2024. DET FINNS SAMMANLAGT cirka 5 miljoner hektar skog på torvmark i Finland. Torvmarkerna är en väldig virkesreserv för skogsindustrin, eftersom inemot en fjärdedel av hela virkesbeståndet finns på torvmarker. I Finland finns det landskap, där torvmarkerna utgör 30–40 procent av skogsmark- sarealen. Tidigare dikades torvmarkerna med stor iver. Dikningen förbättrade trädbeståndens tillväxt, men
ledde också till miljöbelastning som kom till med- vetandet under 1990-talet. Dikningarna hade lett till att näringsämnen och fasta partiklar kom ut i vattendragen. Även om man till en början trodde att belastningen skulle vara kortvarig, visade forsk- ningen att belastningen fortgick under tiotals år. Användningen av skog på torvmarker påver- kar också klimatet på ett sätt som man först under senare år har lärt sig att förstå bättre. Nyckelordet är vattennivån i torvmarken. Då man dikar en torv- mark, sjunker vattennivån, varvid torven torkar upp och börjar sönderfalla till koldioxid. Om man avlägs- nar trädbeståndet vid en avverkning, försvinner dess avdunstning. Då vattennivån är nära marky- tan, börjar jordmånen frigöra metan. ”Traditionellt har man utfört slutavverkning i kombination med iståndsättningsdikning på tor- vmarker, men numera strävar man till att reglera vattennivån med hjälp av trädbeståndet”, berättar Hookana. Målsättningen är att vattennivån ska hållas så stabilt som möjligt vid 30–40 cm djup. Då har röt- terna tillräcklig tillgång till syre, men torven ligger under vatten och börjar inte sönderfalla. Naturresursinstitutet som har forskat i olika avverkningsintensitet har framställt att avdunst- ningen på grandominerade hålls på en lämplig nivå då trädbeståndets grundyta efter avverkning är 10–12 kvadratmeter per hektar. Kontinuitetsskogsbruk är ofta även en ekono- miskt motiverad metod särskilt på bördiga torvmar- ker. Även om rotintäkten från en plockhuggning är mindre än vid slutavverkning, kompenseras skill- naden av att man inte behöver iståndsättningsdika eller förnya. Den ekonomiska lönsamheten förutsätter att området förnyas på naturlig väg. Detta villkor upp- fylls i Pietikäinens skog. ”En ny trädgeneration har börjat växa upp efter föregående gallring. Det finns förutsättningar för att bedriva kontinuitsskogsbruk” säger Hookana. RENT TEKNISKT är en plockhuggning mera krä- vande än en förnyelseavverkning och kräver stor yrkeskunskap av avverkningsmaskinens förare. Metsä Pirttimaa som tog hand om avverkningen av Pietikäinens skog är en erfaren entreprenör och skogsägaren är nöjd med avverkningsresultatet. ”En utomstående skulle kanske inte ens märka att skogen är avverkad. Så nätt har avverkningen utförts.” Följande skede är att skogen får växa till sig i egen takt under 15–20 års tid, varefter det är dags för en ny plockhuggning.
”Det faller antagligen dock inte på min lott, utan följande generation får fatta det beslutet. Knappast hugger de heller slätt.”
Jorma Pietikäinen och Tuomas Hookana undersöker hur plantorna börjar växa efter plockhuggningen.
6
Powered by FlippingBook